Barnkläder är känsliga saker tydligen. Det fick en av mina vänner erfara när hon skulle köpa sådana till en annan kompis som precis fått barn. Hon bestämde sig nämligen för att köpa blå ganska pojkstajlade barnkläder online till den nyfödda flickan. De uppskattades inte av föräldrarna (som vi känner väl båda två för övrigt), de är nämligen rätt så feministiskt lagda (vilket är bra enligt min mening, mer sådant behövs). Hur som helst blev de upprörda eftersom pojkläder kunde ge intryck av att hade kapitulerade inför patriarkala könsmönster. De mönstren går ut på att pojkar har blå kläder och flickor rosa. Ikläder man då sin dotter blå kläder är man inte fri från förtrycket utan visar bara på hur förtryckt man är genom en så löjlig protesthandling som att köpa pojkiga barnkläder till en flicka. Rätt sak att göra hade alltså varit att köpa rosa. Postmodern barnekipering alltså. Man lär sig något nytt varje dag.

En del människor tar onödigt mycket risker. Eller onödigt och onödigt så kanske man inte kan säga alla gånger. För vissa kanske det är viktigt att hitta milt eller rejält riskabla saker för att känna sig levande, för att fortsätta existera. Andra människor gör dumma saker. Helt fel. Jag har en vän som gör så konsekvent. Den här personen har alla förutsättningar. Snygg, smart, förhållandevis ung, bra utbildning, närmast fotografiskt minne och blixtrande snabb analytisk förmåga. Ändå staplar den personen misslyckandena på varandra. Det verkar nästan om att det är medvetet som att det vore något fult allt lyckas och ha det bra. Jag förstår det inte. Varför gör man så? Nu kan jag visserligen inte pracka på andra min uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Men ändå, det verkar så onödigt. Som att inte använda en hjärtstartare om en sådan finns tillgänglig då någon har drabbats av hjärtstillestånd. Sådant slöseri.